Roger Nynäs i Nykarleby lärde sig använda karta och kompass redan som barn. Han ser fram emot nästa sommars Jukolakavle under midnattssolen i Rovaniemi.
Jag tappar aldrig bort mig. Min hjärna registrerar automatiskt väderstreck och skiftningar i terrängen. Jag känner mig mest hemma i skog och mark, men om jag får en karta i handen hittar jag också i städer som är obekanta för mig.
Jag har sysslat med olika typer av idrott sedan barnsben. När jag växte upp fanns det inte så mycket organiserad aktivitet för barn. Vi skidade, friidrottade och spelade fotboll.
Min pappa tog med mig på IF Brahes orienteringskvällar och lärde mig grunderna i att läsa karta och använda kompass. Sedan tog föreningens eldsjälar vid.
Tävlingar varje veckoslut
Under 80-talet var det orienteringstävlingar någonstans i Österbotten nästan varje veckoslut. Ibland hyrde föreningen också buss och skjutsade oss till finlandssvenska mästerskap och nationella tävlingar. Jag slutade tävla i 20-årsåldern, men har fortsatt orientera på motionsnivå.
– Orientering är ett skonsamt sätt att hålla sig i form.
Orientering är ett skonsamt sätt att hålla sig i form. I och med att terrängen är omväxlande, är det bättre för leder än till exempel väglöpning. Varje bana är unik och utmanar både fysiken och psyket. När man väljer rutt och tar sig förbi olika hinder i terrängen måste man ha huvudet på skaft. Dessutom rinner stressen av en då man rör sig i naturen och får frisk luft.
I Österbotten ordnar flera föreningar orienteringsträningar varje vecka. Banornas svårighetsnivå kan anpassas så att var och en kan delta på egna villkor. Erfarna orienterare kan jämföra sina bantider med varandra, medan nybörjare får delta utan tidtagning och låna kompass, karta och stämpelbricka. Vid behov följer en van orienterare med till kontrollerna.
Unik gemenskap på Jukolakavlen
Några av mina finaste orienteringsminnen har jag fått under Jukolakavlen. Orienteringsstafetten pågår dygnet runt och lockar varje sommar såväl motionärer som världseliten. De tuffaste orienterarna springer lika fort som maratonlöpare medan de letar efter kontroller. Merparten är ändå i första hand på plats för gemenskapen. Känslan av att umgås med tusentals likasinnade är unik.
I år skulle Jukola ordnas i Rovaniemi, men evenemanget sköts upp. Jag ser fram emot nästa sommars orientering under midnattssolen.
Vad behöver orienteraren för utrustning?
Förutom karta, kompass och stämpelbricka rekommenderar jag orienteringsskor. De liknar spikskor men har högre skaft och ger bra fäste i terräng.
För vem passar orientering?
Grenen passar de flesta mellan 6 och 90 år som rör sig obehindrat. Det är en fördel att vara lugn och metodisk. Man ska klara av att koncentrera sig på sin egen prestation.
Hur har coronan påverkat motionsorienterare?
Sedan våren har föreningarna i Nordösterbotten inte plockat bort övnings-
banorna efter träningskvällar, utan låtit kontrollerna vara kvar i skogen över veckosluten. Även de som tillhör riskgrupper har kunnat ägna sig åt sin hobby.